Direktlänk till inlägg 15 februari 2010
Nu fick jag "uppleva" det hemska igen. Ungefär ett halvårs sen om inte mer som jag hade det. Det kommer självklart så jävla olägligt. På tåget hem. Det var kraftigt, smärtsamt och totalt jävla hemskt. Men det är det ju alltid. Jag har önskat enda sedan första gången för flera flera flera år sedan att det aldrig mer skulle komma. Att jag aldrig mer skulle behöva känna det. Den hjälplösheten den paniken, det trycket.
Det har nog blivit för mycket. Jag måste hinna andas och det har jag inte gjort. Bara andas och känna att jag lever och inte är någon jävla maskin som går på autopilot.
Jag är Emelie en levande människa med så mycket vilja och omtanke, att jag någonstans glömmer bort att andas, att jag glömmer bort mig själv i all denna omtanke som jag har.
Jag är inte lika rädd längre för att dö, nu är jag bara rädd att det ska äta upp mig inifrån som det har lyckats med i så många år innan.
Att jag ska få börja på 0 igen.
Men nej jag är STARK och det här klarar jag som jag har klarat allt annat innan. Bara det att när det hemska kommer och slår undan benen på mig så känns det som att jag ska rammla tillbaks, att det inte behövs mycket. Och nej det gör det ju inte, de vet jag ju sedan innan. Men jag har några få men fruktansvärt starka personer i min närhet.
Hej på er! Nu har jag äntligen skaffat mej en ny dator, har ju varit utan i en månad lite drygt.. Men ja nu ha jag äntligen en ny :) En liten söt sak som känns riktigt bra :) Jag har ju börjat med praktiken på centralsjukhuset i karlstad avd 6. Me...
Jag sitter och tänker tillbaka till dom fina och underbara stunderna jag hade i kristinehamn. För det finns faktiskt sånna minnen och stunder som jag skulle kunna uppleva om,om och om igen.. Dom underbara vännerna. Alla nätter vi satt och lyssna på u...
Hej på er! Ja nu är jag klar på mitt semvik.. Känns skönt med en ledig vecka, innan allvaret drar igång.. Alltså skolan. Ska ha praktik i 3mån och läsa psykiatri. Ska bli så kul att göra något annat ett tag.. Kanske kan jag komma på VAD jag...
Hej på er! Jag måste få klaga lite :P ,jag blir så sjukt på folk i min omgivning ibland. Bara en massa klagande om sjukdom, familj, släkt, vänner, jobb m.m m.m kan nog fortsätta i all oändlighet. Varför inte bara gilla läget istället för att b...