Direktlänk till inlägg 11 februari 2010
Jag känner verkligen så, var jag inte mer än så? Kanske om jag själv var i den situation och utvecklingen du är i nu. Eller vad vi ska kalla det. Att man inte värderar allt på samma sätt längre?
Jag är ju inte borta för livet, jag finns ju kvar på detta jordklot än, bara att kanske inte precis brevid dig. Jo jag gör faktiskt det, i mina tankar. Men samtidigt så orkar inte jag hur länge som hällst. Jag kan inte ta all skit heller. För visst man ska kunna säga vad man "tycker" men vissa saker kan man samtidigt hålla sånt inom sig.
Och nu känner jag mig verkligen ensam eftersom du var min stötte pelare, du kunde luta dig mot mig och jag mot dig. Vi sprang till varandra direkt det var något. Måste allt förändra sig för ens liv förendras? För att man inte är nära varandra exakt på samma sätt fysiskt?
Hej på er! Nu har jag äntligen skaffat mej en ny dator, har ju varit utan i en månad lite drygt.. Men ja nu ha jag äntligen en ny :) En liten söt sak som känns riktigt bra :) Jag har ju börjat med praktiken på centralsjukhuset i karlstad avd 6. Me...
Jag sitter och tänker tillbaka till dom fina och underbara stunderna jag hade i kristinehamn. För det finns faktiskt sånna minnen och stunder som jag skulle kunna uppleva om,om och om igen.. Dom underbara vännerna. Alla nätter vi satt och lyssna på u...
Hej på er! Ja nu är jag klar på mitt semvik.. Känns skönt med en ledig vecka, innan allvaret drar igång.. Alltså skolan. Ska ha praktik i 3mån och läsa psykiatri. Ska bli så kul att göra något annat ett tag.. Kanske kan jag komma på VAD jag...
Hej på er! Jag måste få klaga lite :P ,jag blir så sjukt på folk i min omgivning ibland. Bara en massa klagande om sjukdom, familj, släkt, vänner, jobb m.m m.m kan nog fortsätta i all oändlighet. Varför inte bara gilla läget istället för att b...